Södertälje 2010-10-25
Till LT Debatt
Det är drygt 50 år sedan Södertäljes stadskärna stod i rök och damm. Samma år som ortens stora son Richard Dahl blev europamästare i höjdhopp invigdes Kopparhuset. Tjugo år senare var det Lunagallerians tur att slå upp portarna. Kulmen nåddes hösten 1963, när de fyra gamla stadskvarteren – Karlavagnen, Vega, Polstjärnan och Neptunus – skattade till förgängelse.
Vid den här tiden var det högsta mode att riva för luft och ljus och göra rent hus från löss och kackerlackor. Här skulle beredas plats för massbilism och snabbköp, elspis och badkar. Detta var inget unikt fenomen för Södertälje. Saneringsvågen drabbade alla medelstora orter med huvudstaden och Vällingby som förebilder. Det fanns ett annat namn för det här; utvecklingsoptimism.
UTSTÄLLNING. Så här ett halvsekel senare vill Folkpartiet rikta blicken mot de historiska händelserna i city med en ny utställning på Torekällberget. Det är den plats där vårt kulturarv hör hemma, dit äldre byggnader har räddats åt eftervärlden. Idén med utställningen är att spegla tidsandan och tankegångarna under efterkrigstiden, när gistna stadskärnor sågs mer som armod än charm.
Den här omdaningen finns mycket väl dokumenterad, men är dessvärre inte samlad för publikt ändamål. Det är bara att gräva fram skatten av beslutsunderlag, tidningsklipp, böcker, foton, filmer, ritningar, modeller och tidstypiska föremål.
Vi skulle gärna se ett rum i stadsmuseet dit unga nyfikna och gamla nostalgiker kunde samlas för att beskåda hur det gick till när Södertäljes nya affärscentrum växte fram. Hur vi fick två dominerande varuhusblock med funkisstuk, som senare kompletterades med Lunahuset. Genom att använda modern datorbaserad teknik skulle skeendet kunna återges på ett spännande och levande sätt.
BEVARA ELLER FÖRNYA? När det här förslaget behandlades i kommunen nyligen, stupade allt på ett enda ord; ”permanent”, som tydligen väckte känslor i klass med evig skärseld. Men finns det något mer permanent än Torekällberget och dess begivenheter? Kultur kan förnyas. Den ska vara dynamisk. Nya teaterpjäser sätts upp. Nya böcker skrivs. Ny musik framförs – på nytt sätt. Nya kulturarbetare utbildas och verkar i progressiv anda. Så ska det vara.
Men kulturarvet präglas väl knappast av förnyelse. Här handlar det om att ta tillvara och åskådliggöra epoker som bara finns i de historiska arkiven och de miljöer som vi lyckats bevara. Just ”bevara” måste väl vara ett starkare ledord än ”förnyelse” för Torekällbergets verksamhet.
På bottenvåningen i Strömstedtska huset kan vi titta in i Britt-Maries förtjusande tonårsrum, som det kunde se ut i brytningstiden mellan Elvis och Beatles. Det har vi kunnat roa oss med i flera decennier. Likaså har utställningen Bondens år i Råbyområdet runt tjugo år på nacken. Är dessa attraktioner permanenta?
LÄRA AV MISSTAG. Om en utställning kan hålla intresset vid liv i 5, 10 eller 50 år är inte den centrala frågan. Det handlar om att illustrera vad som skedde i centrum när farfar var ung – så länge det drar besökare. Ett sätt att hålla intresset uppe är att länka samman gårdagens omvandling med den förestående. Inte minst kan vi lära av gjorda misstag. Södertäljeborna har under senare år visat ett enastående engagemang för stadens framtida gestaltning.
Vi vill att besökarna på Torekällberget ska kunna återuppleva den kanske mest dramatiska epoken i kringelstans historia, samtidigt som vi blir delaktiga i att knyta ihop det gamla med det nya.
MATS SILJEBRAND (FP)
BO HÅKAN STOCKHAUS (FP)